Hardcorependlarna har ett sätt att absolut inte notera turister, knappt ens när väskan stöter emot eller rullar över någon kroppsdel på hardcorependlaren. Eventuellt suckar de bara.
Har suttit och iaktagit detta ett tag nu och själv valt att bortse från att bli irriterad över alla väskor och oförmågan att sitta stilla hos de som ska till Kastrup.
Turisterna är glada och förväntansfulla. Stora ögon och leenden som skvallrar om att äntligen ska de lämna vardagen.
Det slog mig i dag att det är avund som gör att man väljer att filtrera bort dessa människor från verkligheten. Själv sitter man där, genomförandes ytterligare en resa över öresundsbron via samma trista tåg som igår.... och förrgår..... och förra veckan osv. På väg till samma ställe.
Jag provade på att glädjas åt en familj i morse som förmodligen sparat järnet hela året och precis inlett sin resa. Detta var sannolikt ett av få tillfällen de fick nöjet att resa över sundet tillsammans, så de var ivriga. Det kändes bra.
Imorgon skall jag glädjas över att han som kör bussen har ett jobb. Det blir nog svårare.
Sådana här bilder får jag inte i huvudet när jag åker buss. Men visst är den fin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar