Så är det.

En fantastisk inställning till säkerheten på öresundstågen visades idag av Stefan Rindestig som är trafikutvecklare på Skånetrafiken.
I ett citat i Sydsvenskan säger han "Det finns ingen föreskrift, förordning eller lag som reglerar antalet passagerare ombord på ett tåg. Sedan kan man såklart personligen tycka att det kanske inte är så bra."
Det är ju att göra en trafikutvecklares jobb lite väl enkelt, att bara tänka "så är det" när säkerheten kommer på tal.

"Så är det" borde bli varje pendlares ständiga mantra. Så snart förseningarna sätter in, tågen går sönder eller man inte får plats på tåget, tänk bara "Så är det".

Igår var tågen försenat... igen. Hade jag bara vetat en trafikutveklares tankegång då, så hade allt varit så mycket enklare under tiden perrongen fylldes på med folk som ville trängas med mig på tåget. "så är det" skulle jag tänkt.

Och det är ju faktiskt sant. Det är precis så det är.

http://sydsvenskan.se/skane/article351792/Teknikfel-orsakar-trangsel-pa-tag.html

Avund

Hardcorependlarna har ett sätt att absolut inte notera turister, knappt ens när väskan stöter emot eller rullar över någon kroppsdel på hardcorependlaren. Eventuellt suckar de bara.

Har suttit och iaktagit detta ett tag nu och själv valt att bortse från att bli irriterad över alla väskor och oförmågan att sitta stilla hos de som ska till Kastrup.

Turisterna är glada och förväntansfulla. Stora ögon och leenden som skvallrar om att äntligen ska de lämna vardagen.

Det slog mig i dag att det är avund som gör att man väljer att filtrera bort dessa människor från verkligheten. Själv sitter man där, genomförandes ytterligare en resa över öresundsbron via samma trista tåg som igår.... och förrgår..... och förra veckan osv. På väg till samma ställe.

Jag provade på att glädjas åt en familj i morse som förmodligen sparat järnet hela året och precis inlett sin resa. Detta var sannolikt ett av få tillfällen de fick nöjet att resa över sundet tillsammans, så de var ivriga. Det kändes bra.

Imorgon skall jag glädjas över att han som kör bussen har ett jobb. Det blir nog svårare.

Sådana här bilder får jag inte i huvudet när jag åker buss. Men visst är den fin!

Danskar/svenskar är annorlunda.

På min morgonpromenad har jag under ett par dagar sett en lite annorlunda bil. Den skiljer sig från mängden genom en ganska morbid text på sidan. "Lej et lig" är klistrat över sidorutorna. Det bör tilläggas att detta är en gammal likbil.För er mindre bevandrade i det danska språket, så betyder lej et lig: Hyr ett lik.
Det är en firma som hyr ut gamla risiga bilar.


Bilden blev suddig, men skit i det.
Tanken slog mig genast. Om jag hade startat en firma med det namnet och klistrar den texten på en likbil här hemma på vår sida sundet, så hade jag fått en hel massa moralmaffia efter mig. Gamla tanter som är rädda för döden, anhörigföreningar för diverse saker, bilentusiater, folk som bara blir allmänt illa berörda, religiösa översittare och inte minst en av nättidningarna.

Till vissa saker har dom en annorlunda inställning, danskarna. Eller är det vi, svenskarna?

Nu ska en bro betala fiskeavgift

Nu är det synd om ålarna ett tag.
Brokonsortiet byter ut sin vägbelysning för att ålarna störs.... jag vet inte, har dom klagat? Det låter lite som ett skämt.
Jag tycker mig ana att fisket annars är ett hot mot dem. Lite underligt att man lägger ansvaret på infrastrukturen och kräver att de ska betala en fiskeavgift. En fiskeavgift!!!! DET ÄR EN BRO!!!!!!
Jag tror knappast att bron är den största skurken i hotet mot ålen och torsken som också nämns. Det är dags för myndigheterna att lyfta blicken och skåda österut. Utsläpp och båtar som sköljer sina tankar i Östersjön. Överfiske är också en tanke som kanske anses för radikal av fiskeriverket, men det är bara en tanke. Men det är saker som de inte kan påverka, så då tar dom enklaste vägen ut och skyller på något inhemsk. Då gör man sig inte ovän med något annat lands myndigheter.
Låt mig klargöra för fiskeriverket. Det är en bro, inte en fiskebåt.
http://sydsvenskan.se/skane/article348131.ece

Människans dofter.

I morse föll regnet stilla över Malmö. Erfarenhet sedan tidigare sade mig att jag skulle förbereda mig på att andas genom munnen på bussen. Fukt och dålig hygien är som bekant en dålig kombination på ofentliga platser.Tydligen hade alla medresenärer på bussen och tåget insett behovet av god hygien, för det doftade faktiskt endast lite hårproukter från folk. Men sedan skulle man ju hem också.....

Regnet gav upp timtals innan det var dags att knalla tillbaka till metron för att bege sig hemåt, så luktsinnet blåste "faran över".
Väl på tåget hittade jag faktiskt en sittplats och gjorde mig hemmastadd. Då smyger sig sakta en stark lukt av URIN in i vagnen. Det är då man förstulet ser sig omkring, undrandes vem som kissade på sig i förrgår. Först vid avstigningen upptäckte jag att toletten lämnade tillbaka alla vätskor som folk gett den. En stor pöl av äckel hade letat sig ut under dörren och parkerat över golvet där man stiger av.Jag hade tur som inte behövde gå förbi toaletten, men en stackars familj med barnvagn var tvugna att rulla över pölen. Tydligen är det svårt med VVS på tåg.

Slutligen buss hem. Hamnade bakom en kvinna med barnvagn.Det är ju inga problem vanligtvis, men när hon rörde sig för att titta till sitt barn undkom oduschade gamla dofter från henne som jag bara trodde att gamla feta gubbar kunde skapa. "herregud människa, du måste dusha. Det är synd om ditt barn när du kramar det. Du ger barnet men för livet" vill man ju säga, men det gör man inte.Men varför är det så svårt för vissa att duscha? Hur hänsynslös får man bli?
Dessutom körde busschauffören förbi en hållplats med väntande och tyckte det var roligt.

Malmös lokalbussar behöver lite mer charm.

Man ser på folk vad de är.

I bilen på väg till och från DK lär man sig snabbt känna igen vissa typer av folk. Åtminstånde tror man sig kunna, om man har fördommar... och det har jag väl.

Turisterna är enklast. Dom kör för sakta och tittar inte på vägen utan på torson, vindmöllor, Saltholm, bropelare, vattnet, båten som precis passerar under bron, varandra, de exotiska interaktiva hastighetsskyltarna, helikopterplattan på Pepparholm och har man tur så kan man se dem nämna glatt för varandra att "nu är vi i Danmark/Sverige" när man passerar skyltarna som talar om just detta.
Vid betalstationerna har av någon anledning belgare och tyskar en förkärlek för att köra i BroBizzfilerna trots att dom aldrig har sett en BroBizz. Ligger du någonsin bakom en av dessa och de styr mot Bizz-filerna, kör för allt i världen inte efter. Välj en annan fil, oavsett hur lång kön är där, det kommer att gå fortare.

Han som precis investerat i en GPS. Ett stadigt turistsvaj på bilen, men inga väskor på hatthyllan. Så känns han igen.Det är en man... alltid. När man fattat mod och kör om med desperat förhoppning om att inte bli rammad i sidan kan man återigen se att han med stadig blick iaktar sin GPS och hoppas ivrigt att den skall prata med honom. Han lyfter bara blicken korta stunder för att korrigera färdriktningen.
Samma tanke slår en varje gång: Du är på en bro, det finns inga avtagsvägar här. Säger den åt dig att göra något nu så är den sönder. Se dig omkring.
Här kan man också ha tur och få se reaktionen när signalen försvinner på väg in i tunneln och pilen som visar honom på kartan också tar semester. En kort stunds förtvivlan över att grejen kan ha gått sönder. Sedan en liten sekunds existensiell kris över att pilen som faktiskt var honom är borta.
Innerst inne i en elak vrå inom mig finns den något som just då hoppas att rösten säger "sväng vänster om 50 meter" och att han följer rådet.

Grabbarna som jobbar på ett datorföretag vid Örestad kan man snabbt hitta. Brat-look, men ändå inte alls. Samåker miljöriktigt i en äldre modell. Kostym med tillhörande på-köpet-slips.

Danskarna som bor i Sverige känns igen på oklanderlig kontorsklädsel. En jättedyr bil i våra mått mätt, skrattretande billig för dem. Nyaste finaste modellen med alla tillbehör och helst dubbla avgasrör. Sannolikheten att den är svart är jäääättestor. I modellbeteckningen finns det ett "D" för diesel. Svenskarna har inte klurat ut att det blir så mycket billigare med en dieselbil om man envisas med att köra över bron varje dag, men det har danskarna. I sverige använder vi gammal hederlig bensin som alltid "för det är bara lastbilar och bönder som kör med diesel".

Jag tror att jag vet vem som tänker rätt.

Nu är jag en tågpendlare

Efter två års pendlande med bil över bron var det slutligen dags att köpa månadskort till tåget. Nu är jag en tågpendlare sedan en dag.

Jag saknar redan bilen. Buss, tåg, metro, promenad och en massa väntan istället för gå 50 meter,bil och gå 50 meter. Dessutom bestämmer jag över ljudmiljön när jag kör bil.......... Det gör man inte på tåget.

Det började med att lokalbussen var TIDIG, så jag hann nästan inte med den. Där och då upptäcker man naturligtvis att man glömt lurarna till i-poden. Det var dumt, för på vägen till DK satt två snubbar med olja i håret och talade om strumpor.

Jag försöker att inte lyssna på andras samtal, men det är svååååårt att låta bli när man snappar upp underliga dialoger. Jag tror bestämt att dessa grabbar jobbade tillsammans i någon slags klädesaffär, eller jag hoppas rättare sagt att de gör det, annars har de båda ett mycket osunt förhållande til strumpor.

Tydligen är det på tåget man måste vara tålmodig mot andra folk i samma situation sn en själv. Bakom mig satte sig en tjej som lärt sig amerikanska genom att titta på college-filmer. Allt hon sa lät som en fråga. Stackars tjejen som satt mitt emot, hon kan ju inte ha haft en aning om hon skulle svara på en fråga eller bekräfta ett påstående. Jag led med henne, jag led, jeg led.... jag ville ha min bil och bizz.
Jag har ju fått en kompis när jag kör hem på kvällen. En båt som lika punktlig som jag.